På onsdag tar riksdagen beslut om höjd pensionsålder. Fackförbundet Forena varnar för att beslutet inte kommer ha effekt på mer än hälften av dem som går i förtida pension - personer som tar ut allmän pension på grund av utebliven lön eller sjukpenning.
- I praktiken betalar den här gruppen för utebliven lön eller socialförsäkringsersättning med sin egen allmänna pension. Vi kan alltså på goda grunder tala om en tvångspensionering, säger Håkan Svärdman, samhällspolitisk chef på försäkringsfacket Forena.
Riksdagens beslut innebär att den lägsta åldern för att ta ut allmän pension höjs från 61 till 62 år från och med årsskiftet. Därefter höjs åldersgränsen till 63 år 2023, för att år 2026 slutligen höjas till 64 år. Syftet är att få människor att förlänga sina arbetsliv för att på så vis förbättra sina pensioner.
En färsk rapport från Delegationen för senior arbetskraft visar dock att majoriteten av de som idag går i förtida pension är personer med låg eller ingen inkomst, där många haft ersättning från sjukförsäkringen eller arbetslöshetskassan. En grupp som på grund av utebliven lön eller socialförsäkringsersättning tar ut allmän pension för att klara sin försörjning.
- Att höja pensionsåldern är nödvändigt för att förbättra pensionerna. Men vi behöver samtidigt en rättvis lösning för den stora grupp som redan idag tvingas ta ut pension i förtid. Forenas förslag är att en särskild åldersfaktor införs i villkoren för sjukpenning, säger Håkan Svärdman.
Istället för att som idag få sin arbetsförmåga prövad mot ”normalt förekommande arbete”, föreslår Forena att individer som blir sjuka efter att de uppnått den tidigast uttagsåldern för allmän pension ska få sin arbetsförmåga prövad mot sitt eget yrke. Detta skulle upp för deltidsarbete i större utsträckning fram till att individen uppnått åldersgränsen för rätten att stå kvar i tjänst, som idag är 67 år och 68 år från och med 2020. Därmed skulle drivkraften för ett längre arbetsliv stärkas.
Läs mer i debattartikeln som publicerades i Svenska Dagbladet idag